Vila i frid älskade, saknade morbror..

Den senaste veckan har alla tankar ägnats till dig och dina underbara och fina barn. Och mormor.. stackar lilla mormor. Varje dag har en ny pusselbit fallit på plats. Men än finns hundratals frågor kvar. Fanns det verkligen ingen bättre väg att välja?

Du har ju 5 barn... Det gör så ont att se dem idag. Jag älskar varenda en av dem och jag ska hjälpa till att ta hand om dem. Jag lovar!

Sist jag träffade dig var när du kom förbi på jobbet, bara för att säga hej. Du var glad och pratade om att vi kanske snart skulle bli grannar.

För någon månad sedan fick vi dela på soffan hemma hos mamma o pappa. Vi hade med oss varsin kebab hem från krogen som vi satt och åt i köket. Vi satt o pratade i över en timme om allt och inget. Du berättade saker för mig och jag lyssnade. Men du var aldrig arg eller ledsen. Du var, trots allt, glad.

Du lät mig ta den långa delen av soffan med täcke, medans du kröp ihop på den korta delen.

Under hela min uppväxt har jag sett hur du tar hand om dina barn och hur mycket dom betyder för dig. Du byggde kojor till oss och lekte med oss. Byggde t.o.m en hage till våra käpp-hästar.

Jag hann aldrig utnyttja mitt presentkort som jag fick av dig. 500 kr rabatt på en tatuering av dig. Du hann iaf göra de två jag redan har och de bär jag alltid med mig!