Ja, fyy faan va jag tjöt o skrek nyss. Jag va inte arg eller ledsen.. jag va rädd! Rädd för en stor o sjukt snabb spindel som sprang runt inne på toan. Jag ringde Baben dirr, men han kunde inte hjälpa mig. Så jag tog mod till mig o hämtade Björns stora dojja, samtidigt som tårarna gjorde allt suddigt för mig så jag fick mer o mer panik.
Jag som är uppvuxen på landet har fått döda många spindlar i mina dagar. Några gånger låg det en under min kudde när jag skulle sova t.o.m! Så varför är jag så äckligt rädd nu? Vad har hänt?

Vem är jag?

I övrigt har den här kvällen varit underbar! SOL för det första gör att man mår så snuskigt bra! Plus att jag har haft sällskap av mina vänninor Josse o Linnéa ute på en filt vid Stångån. Tog ett par kalla o hade mest barnsligheter för oss. Love it, Love you!