När jag va liten tyckte jag att majs såg så fruktansvärt gott ut. Färgglatt och små o söta. Men jag tyckte inte att det va gott... Jag ville så gärna tycka om det, så en kväll när mamma o pappa kokade majskolvar så tvingade jag i mig en hel. Massa smör på! Efter det åt jag det allt oftare. Och vad är godare än majs säger jag idag? Behöver inte ens en gnutta smör för att det ska va gott.
Likadant var det med tomat. Alla äter ju tomat? När jag träffade Björn så fick hans familj en chock när jag sa att jag inte tyckte det va gott. Jag hade verkligen försökt. Jag kommer ihåg när familjen va i stugan o började duka fram maten. Salladen ställs oftast fram först. Malin o jag tog en bit tomat o skulle se om vi tyckte om det. Men tvi, jag sprang ut på balkongen o spottade ut det. Arne, Björns bonuspappa, skrattade åt mig o tyckte jag bara va larvig. Men jag började tvinga i mig de äckliga tomaterna. Och idag äter jag inte sallad utan tomat.
Jag kom in i "nyttighetsperioden" när jag va 14-15 kanske? Mamma slutade ha smör på mackan, och jag gjorde likadant. Jag har provat att ha smör på nångång efter det men det är så jäkla äckligt! Jag äter hellre torra knäckemackor. Jag har inte ätit smör på 5 år. Och jag saknar det inte för 5 öre.
Jag brukar alltid pilla bort russinen från müslin och lussebullarna. Jag har aldrig tyckt om det. Jag kan väl äta om det är max 1 i. Förra veckan orkade jag inte pilla bort alla från müslin så jag åt några o pillade sen bort de som va kvar. Men för varje dag så äter jag mer o mer. Idag pillade jag inte bort en enda! Det är faktiskt inte så dumt. Undra om det kommer funka med lussekatterna i jul?
Varför är det såhär?
Varför är det såhär?
Kan man verkligen "bestämma" vad man tycker om och inte?
I mitt fall handlar det oftast om vad jag vill/inte vill tycka om.
Men det verkar ju funka?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar