Hej, det här är mitt 100:de inlägg!

Tänkte berätta den goda nyheten för er om att mitt hästintresse har återupplivats.

Om ungefär 30 min ska jag åka o kolla på en häst som jag eventuellt ska ta hand om under obestämd tid.

Jag bakom Kristall, Anders på Frisko o lillasyster Malin.

Mitt första hästminne va när jag var 5 år och tog hand om en liten häst som hette Piaff som stod i Tift tillsammans med mammas häst Frisko. Jag blev fastbunden en gång. Jag satt bakom mamma o vi skulle hoppa med Frisko. Ganska högt o jag satt bakom sadeln.

Jag på Frisko, ett antal år senare.

Sedan hyrde jag en häst över en sommar, Maestro. Världens busigaste lilla schettis.

Året efter började jag hyra en annan schettis, Kristall. Jag var nog 8 eller 9 när mamma o pappa köpte henne i julklapp till mig. Det va samma år som jag blev Lucia i klassen för de tog mitt röda band o knöt runt Kristalls mage. Jag grät av lycka den julafton.

Jag, Kristall, mamma o Azka en underbar vinterpromenad.

Vi hade Kristall o Frisko i ett stall precis där vi bodde. Hagen gränsade till våran trädgård. Även 2 andra hästar stod i det stallet. Jag red med de stora tjejerna som va 13, 15 o 17 år när jag bara va 10. Efter ett par år rev dem stallet. Men pappa byggde ett nytt åt oss! Vi delade av vårat stora garage på mitten o byggde 2 boxar där Frisko o Kristall bodde. Jag blev för stor för Kristall och fick en ny häst.

Jag & Kristall

Jag, Kristall o Malin.

Ett russ som hette Rasmus. Tror aldrig han slängde av mig ens? Hur snäll som helst. På helgerna vaknade jag innan alla andra gick upp. Det va dimma och jag packade med mig grimma o grimskaft o red till farmor o farfar som bodde några km bort. Där tog farfar hand om Rasmus medan jag fick frukost. Åh, underbara minnen!

Frisko, Dessi & Rasmus

Vi byggde om stallet ett par gånger då vi fick utökning av 2 hästar till. Vi fick låna en liten schettis om vi lovade att rida in henne. Hon fick även ett föl som vi tog hand om.

Dessi & Elsa

Dagen då vi sålde Frisko...

Men det va inte alltid så kul eller lätt. När jag blev äldre o vi hade alla de där hästarna hade jag inte nån att rida med. Pappa tjatade oavbrutet om att vi skulle ut o mocka o rida oftare. Det hela slutade tyvärr med att intresset dog o hästarna såldes. Det va egentligen inte meningen att de skulle säljas. Det va några som kom o kollade på våran hundbus som va till salu. De sa att vi hade fina hästr o frågade om de va till salu...